Liberty

 I helgen var jag ute i stallet och tränade med Dagur i stormen. Jag känner att jag måste komma vidare med min träning nu och känner mig mer motiverad än vad jag gjort nu under vintern.

I söndags tränade vi på "draw" som är det viktigaste för att man ska kunna ha hästen lös. "Draw" är att hästen alltid stannar kvar hos mig eller hela tiden tänker på att komma tillbaka till mig. Om man inte har "draw" så kommer det bli svårt att ha hästen löst och göra olika övningar med den.

Så jag tränade på följsamheten först och främst så att Dagur följde med mig om jag svängde sprang etc. I detta vill jag också att han ska vara avslappnad och sänka huvudet.

Efter att jag gjort lite följövningar så tränade jag lite på att vara mjuk i bogarna. Det gjorde jag genom att ha honom framför mig och få honom att gå lite åt sidan så att han böjer sig i kroppen. Jag struntar i vad bakbenen gör och fokuserar bara på att bogarna är följsamma och mjuka.

Sedan var det dags att göra circle game. Mitt fokus var att Dagur hela tiden skulle ha ögonen på mig vilket resulterar i att det blir lite skänkelvikningscirkel. Men det struntar jag i till en början. Jag vill bara att han ska vara fokuserad på mig och inte ha en tanke på att springa iväg. När jag kände att han var med mig så bad jag om en större cirkel och att han då inte hela tiden behövde titta på mig, men så fort jag märkte att han var på väg bortåt so sa jag till bakdelen så att han vände upp mot mig.

Jag fick flera varv åt båda hållen i trav och kände mig väldigt böjd med det.

äntligen kan man börja träna igen!

Nu känns det som att jag kommit igång lite mer med Dagur efter denna vintern. Det känns som att våren är på g även om det bara är i slutet av februari.

I helgen var Hugo med och tog en ridtur igen . Mona hängde med på Juni och allt gick väldans bra. Vi avslutade uppe i paddocken med lite trav och Hugo skrattade så han kiknade. Så sött!

I tisdags var jag ute i stallet och för första gången på ett tag nu så blev det träning i paddocken. Dagur var så glad och pigg och gjorde världens finaste stegring...även o jag inte bad honom om det haha.

Under hösten och vintern har jag bara försökt att få Dagur tillgiven att komma fram till mig. Det har verkligen lyckats. Jag har ju haft med mig godis till honom i början men sen har jag bara haft det då och då. Han är mycket mer villig att följa med och vara med mig.

Saknaden är dock stor efter Ove. Varje gång jag är i stallet så känner jag att det saknas någon. Detta kommer att ta tid känner jag.....allt känns overkligt!

Idag blev det promenad igen med Dagur. Efter att ha haft med mig godis ett par gånger ut i hagen har Dagge blivit mer nyfiken på mig. Han är ju en introvert häst som behöver lite motivation ibland och det har han fått nu. Så idag när jag kom ut i hagen kom han fram och ville gärna umgås. Han fick dock inget godis....nu ska jag trappa ner med det lite åt gången. 

Jag hade bara en grimma med mig o beslutade mig för att ta ut både juni o dagur. Det löste jag med ett balsnöre runt halsen på Dagur. Det gick toppen att komma ut genom grinden med båda och hela vägen ner till stallet. Han är en duktig liten kille. 

Sen blev det kvällsmat för hästarna. 

Promenad i stormen

Idag var det blåsigt och kallt men strålande sol. Så härligt. Jag o Mona tog med Dagur och Juni ut på promenad. Det var så mysigt att vara ute och gå en stund.

Det känns dock jobbigt och tungt att vara i stallet...men det kommer vara så ett tag. Min ena hand är tom och det känns jobbigt. Jag brukar ju nästan alltid ha  en häst i vardera hand....

Dagur är väldans pigg och glad och vill gärna vara med och det känns så kul. När jag gjorde lite böjövningar med honom så kändes han väldigt mjuk och fin.  När godiset var slut och jag skulle gå så började han göra massa böjövningar själv...han böjde sig ner och satte huvudet mellan frambenen extra många gånger och tittade sen på mig. Så sött. 

Saknad!

Nu har det blivit ett litet uppehåll från stallet när det varit jul.

Efter olyckan med Ove så har lusten och energin gått ur mig. Jag känner att jag inte är rättvis mot Dagur. Nu har jag lovat mig själv att efter nyår ta tag i min utveckling med Dagur igen och få tillbaka lusten att vilja åka till stallet. Det jobbiga är att jag får lite lätt ångest när jag ska dit..inte så konstigt kanske efter allt som hänt...Som tur är har jag Mona som hjälper mig igenom detta och det är så skönt att ha henne som stöd.

I jul träffade jag Oves mamma o mormor som står hemma hos mina föräldrar..jag kunden inte ens gå in i hagen och hälsa på dem...jag fick bara en klump i magen. Det kändes lite jobbigt.

Nu har det gått ett par veckor efter olyckan och känner mig verkligen fortfarande helt tom. Jag kan inte förstå att det hänt och jag saknar Ove något så fruktansvärt. Jag undrar när detta kommer att lägga sig lite.

Jag ska verkligen försöka fokusera mer på Dagur och vår utveckling. Men Ove kommer alltid att finnas där med oss.